Börjar med att påminna om

Turneplanen

Tisdag 17/8 konserthuset Örebro.

Torsdag 19/8 Kloster Eberbach, Wiesbaden.

Lördag 21/8 Nikolaikyrkan och Järntorget, Örebro.

Måndag 23/8 Royal Albert Hall, London.

Tisdag 24/8 Konserthuset, Oslo

Torsdag 24/8 Sundstaaulan, Karlstad.

Lördag 26/8 Haus für Mozart, Salzburg

Solist Nina Stemme, sopran. Dirigent Thomas Dausgaard.

Den här turnén visade sig leva upp till alla förväntningar! Under lite drygt tio dagar spelade orkestern på några av dom häftigaste ställena i Europa och vi fick mer massmedial uppmärksamhet än någonsin. Som grädde på moset spelade vi även för Kungafamiljen två gånger! Inte för att Hans Majestät verkade “va så till sig i trasorna” och inte hans familj heller, men alla andra, media, politiker, marknadsavdelningen, publiken, orkestern och alla vi runt om kring. Nu ska jag väl inte gå händelserna i förväg, utan så här var det, för mig, dag för dag:

Tisdagen den 17/8

på schemat genrep 10.00 samt Konsert 19.00 Örebro Konserthus

Dagen fick börja redan klockan 8.00. Under dagen packade jag och förberedde för inte mindre än tre konserter! På podiet fanns allt vi senare skulle ha med oss till Kloster Eberbach utanför Wiesbaden. Men eftersom det skulle bli ganska tajt efter konserten i Tyskland, packade jag och förberedde även för orkesterns konserter i Nikolai Kyrkan samt på Järntorget. Dom konserterna skulle vara del i lördagens stora firande av Bernadotte. Lucas Husberg fick i uppdrag att duka scenen på Järntorget och att köra saker till Nikolai Kyrkan på fredagen när Lena och jag fortfarande skulle sitta i bilen på väg hem från tyskland.

Dagen gick bra. Jag hann till och med hem för att packa och träffa barnen ett par timmar mellan genrep och konsert.

Att göra ett turneprogram i konserthuset är alltid kul och denna gång var det extra roligt då publiken endast bestod av våra speciellt inbjudna gäster. Det var först och främst våra abonnenter som fått möjligheten att komma och se orkestern i startgroparna inför en urladdning i Europa med extranummer och allt.

Efter konserten packade Lena och jag bilen och åkte hem för att sova ett par timmar. Timman slog midnatt när jag kröp i säng.

Onsdag 18/8

Resdag till Wiesbaden
03.30 Ringde min väckarklocka! Frukosten var klar sedan dagen innan och kaffebryggaren laddad och redo, bara att slå på. 04.00 Hämtade jag Lena för att börja köra söderut. Första paus fick bli på Röby-Puttgarten färjan vid elvatiden och sedan rullade dagen på. Vi anlände till hotellet vid 20 på kvällen. Det var ett jättefint hotell och i Wiesbaden var det just då vinfestival, vilket gjorde sitt till för att höja stämningen. Jag orkade dock bara med att gå och äta en bit och dricka en öl innan kroppen gick hem o lade sig nästan av sig självt.

Torsdag 19/8

På schemat: repetition 11-14, konsert 20.00 i Kloster Eberbachs Basilika ca 1,5 mil utanför Wiesbaden.

I bland känner man sig lite extra priviligerad som varandes bärasakerkörabilostyraoställa anställd åt orkestern.

Och den här dagen var en sådan!

Visserligen ringde väckarklockan alldeles för tidigt och ja visst det var ingen i kyrkan förens efter en halvtimme, men dock. Vägen ut ur Wiesbaden var vacker som ett vykort! Efter att ha lämnat Rhens strand och passerat ett par små byar där Pinocchio kunde ha bott i vilket hus som helst så slingrade sig vägen genom vinodlingar upp i en liten dalgång med vacker lövskog för att öppna sig i en vacker klosterpark med en jättestor kyrka där vi skulle ha konsert!

Scenen var liten men den funkade. Tyska radion var där och spelade in. Repetitionen gick så bra att vi kunde åka lite i förväg tillbaka till hotellet för att vila lite innan det skulle bli dax att återvända för konsert. Redan strax utanför klosterparken fortsatte dagen att vara en idyll, då vi hamnade bakom en hästkärra med ett sällskap, av företrädesvis damer, som samtidigt som vägen slingrade sig genom vinodlingarna och ekipaget rörde sig i sakta mak åt lunch och hade vinprovning på flaket!.

Väl tillbaka i stan, sov jag en stund, åt middag för att återvända till klostret vid sextiden. Det var en fantastisk konsert inför en fullsatt kyrka! Jag hörde musiker efteråt som sa att det kanske va en av dom bästa konserter vi gjort! Inlastningen var minst sagt roddig och utlastningen var nästan värre. Jag låg inte i min säng före midnatt.

Fredag 20/8


Resa till Örebro samt koll av scenen på järntorget!

Återigen ringde klockan alldeles för tidigt, nu började det ta emot rejält att gå upp vid fyratiden. Resan gick dock bra. Att vara två i bilen på en sådan här turné är en förutsättning, man måste kunna sova i kapp lite i bilen under dagen annars blir det för drygt. Väl hemma i Örebro, klockan var väl runt nio på kvällen, åkte vi direkt till Järntorget för att göra i ordning scenen där. Xpecta hade byggt en fantastisk scen! Men den orkade vi inte titta på så länge utan prioriterade att åka hem till våra familjer. Hemma hos mig satt barnen uppe och väntade för att hinna få en glimt av en dödstrött pappa som nästan genast stöp i säng.


Lördag 21/8

På schemat:
10.00-10.45 repetition Nikolai
11.05-11.45 akrep Järntorget
12.00-14.00 rep final Järntorget
16.00-ca 17.00 högtid Nikolai
18.30-ca 20.00 konsert Järntorget
ca 22.00 final Järntorget

Jag var i kyrkan redan klockan åtta! Att ställa i ordning där var en rejäl utmaning! Vi fick sitta i hörnet framför kyrkbänkarna till höger där normalt bara är plats för en liten kör! Och varför då? Jo herden i kyrkan ville inte att altartavlan skulle bli skymd, Kungen kunde se den från där han satt med sin familj. Hade det inte varit för Karl Magnus, organist i kyrkan, så tror jag att jag gått bet på att hitta en placering som funkat. Det kan vara mycket bra när det kommer någon som tänker lite utanför boxen i bland! Redan så här dax gick det omkring SÄPO gubbar och plirade misstänksamt på ett annat stackars arbetsjon. Så fort orkestern hade börjat repa i kyrkan åkte jag och fixade det sista på Järntorget.

Till hjälp hade jag en liten armé! Lena Lultberg min närmaste kollega och Lucas den största klippan bland vår timanställda och som grädde på moset kom vår notbiliotekarie Anne-Mette Holmgren och hjälpte till på eftermiddagen.

Orkestern kom dit och repet där gick bra. Vi hade två sittningar på scenen där, en för vår egen konsert och en för finalen. Det blev mycket logistik med att flytta saker efter som båda sittningarna skulle användas under repet. Efteråt var det bara att flytta tillbaka basar och lite annat som skulle användas på konserten i kyrkan. Nu var det nästan hopplöst att röra sig i stan! Poliser över allt! Och i kyrkan var det ganska snurrigt med SÄPO och bombhundar o poliser i ring runt hela kyrkan! När orkestern tagit plats blev jag erbjuden att stå längst bak, om jag ville se kungafamiljen!

Den passade jag på!

Jag bestämde mig för att ta en liten paus på konserthuset istället. Nere vid jobbet passade jag på att ringa frun för att berätta hur dagen hade gått så långt. Medan jag står och pratar på trottoaren ser jag hur det börjar komma mc-poliser in på Fabriksgatan och sen dyker dom kungligas bilkaravan upp mitt framför nosen på mig! Jag hinner nätt och jämt få upp handen ur fickan för att vinka tillbaks till Viktoria som av någon outgrundlig anledning bestämmer sig att vinka till mig!
Efter konserten i kyrkan, har jag dagens största utmaning framför mig! Jag har lovat Sebastian att bära hans bas till Torget. Det blev inte lätt! Polisen hade stängt av överallt. Vi kom inte fram någon stans. Efter att ha stått och väntat i nästan en halvtimme vid storbron blir vi översläppta och kan gå runt slottet för att komma in bakom scenen på järntorget. Var jag inte republikan innan så är jag det nu! Det var en evinnerlig tur att min armé fanns och kunde fixa scenen när jag stod på storbron och tittade bedjande på poliser!

Kungen, den lille spjuvern, ville inte stanna och kolla på hela kvällens program. Då bestämmer man att alla poppband etc som spelar efter oss på kvällen skulle göra en liten kavalkad innan orkestern! För att dom också skulle få spela för kungen. Det betydde att en hel popbandsrigg skulle bli tvungen att flyttas bort på nästan ingen tid alls! Allt för att orkestern skulle kunna ha sin konsert direkt efteråt! Scenfolket var mindre än måttligt roat! Att det sprang omkring en ursinnig scenmästare (inte jag, hon hette Jenny) på scenen brydde sig dock inte majestätet om utan han tog med sig familjen upp på slottet och dinerade i stället. Omriggning gick bra ur vårt perspektiv, jag var kanske lite onödigt stressad, men det var inte armén, dom var hur lugna och proffsiga som helst.

Det var väl lite tunt med folk på vår konsert men den gick bra! Nina Stemme sa att det stått två överförfriskade män längs fram vid scenen och försökt ragga på henne medan hon sjöng! Vilket ännu en gång bevisar att nya upplevelser aldrig tar slut, dom liksom står och smyger där ute, till fromma för slentrian och tristessens bekämpande.

Under vår konsert rev jag i Nicko och packade prylar som senare skulle åka till London och Oslo.

Jag och armén flyttade upp hela orkestern på gradängerna som tidigare bara pukor och träblås suttit på. Man hade hängt en back drop (tygfond) bakom poppbandet på halva scendjupet vilket gjorde möjligt att rigga inför den stora finalen under pågående konsert. I finalen skulle alla kvällens artister delta, inklusive min favoritorkester med Thomas Dausgaard! Nu ska det väl säjas att jag ägnat mycket tid åt planering av den rockaden, men att det faktisk funkade, kändes riktigt bra! Finalen var helt klart kvällen stora behållning! Förutom, möjligtvis, valet av sista låt, så var den fantastisk.
Det förhåller sig, helt visst, så att Thomas Dausgaard och Sv Kammarorkestern rockar!

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Efter att vi packat våra saker åkte jag och Lucas till konserthuset och packade, redde ut, planerade, vilka saker som skulle med på flyget till London och vilka som skulle packas i bilen för att åka till Oslo.
Och tänka sig! Blev inte kvällen riktigt sen IGEN! 🙂

Söndag 22/8

På schemat: resa till London

från vår turnébok:
depart Örebro by bus 10.00
depart Arlanda 15.20
Arrival London 17.00
Bus to Hotel ca1,5 h

Sovmorgon! Jag behövde inte vara på jobbet förrän strax efter 9. Bussen skulle komma vid 9.40 och jag ville packa i god tid, det inge kul när en hel orkester står och väntar på att man ska bli klar. När vi flyger har jag med mig två puklådor, tre kontrabasar i glasfiberlådor och en låda med pallar och instrumentstativ som vi checkar in som bagage (med vanligtvis varierande framgång). Jag försöker beställa buss så att alla våra saker och jag får plats på bussen. Vi skulle få en stor buss med släpvagn efter så jag var inte orolig. Framme vid Arlanda hade vi antagligen smidigaste incheckningen någonsin! Tack SAS! fortsättning följer