Torsdagens konsert på konserthuset gick jättebra! Ett proppfullt konserthus stod upp och applåderade både orkester och solist medans Gruber sprang runt på scenen, glad som ett barnkalas, och tackade enskilda musiker!

Efter konserten packade Lena, jag och timpersonalen ner alla prylar i sina lådor till foajén, klockan tolv på fredagen sågs vi för att försöka få in allt i bilen, vilket pussel!

Som jag redan nämnt tidigare slår den här turnén alla rekord i mängd prylar, bilden är tagen i bakdörren uppe vid taket… Bilen blev proppfull! Det var lite kris en stund då jag inte hade tillgång till lådan med trummsetet när jag provpackade, den rackarn stjälpte hela lasset och vi fick tänka om och hitta på en ny packning. Men till slut hade vi fått in allt, bara 45 minuter sena!

Konserten i Vara var också mycket uppskattad! Det är alltid lika trevligt att åka dit -personalen är trevlig, vi blir bjudna på mat, trevligt, man ger oss kaffe i logen, TREVLIGT… Svenska Kammarorkestern gillar Vara smiley

Det sista i packningspusslet löstes, vi tog av hjulen på rörklockorna! Då går stativet in under garderoberna och vi tjänar en decimeter så den tredje basen får plats ordentligt!

Karl Åberg min gamle vapendragare som brukar vara med mig på turnéer, för det mesta, fick stå tillbaka denna gång för min kollega Lena. Men men vi har med oss hans porträtt så klart! Namnet på den här turnén är givet -In the absence of Charles tour!

Det var långt från Vara till Wien! Ruttplanerings programmet sa att det skulle vara 1442.8km! Det tog 20 timmar med tank/matstopp! Vi var framme vid 19 på lördagskvällen. Efter att ha lastat av alla saker i Musikverrein och på hotellet hade vi tur och hittade en parkering på gatan som var ledig och passade en 7meter lång bil, i centrala Wien! Otroligt!

På söndagen var det dax för Konserten med stort K! Musikverrein!

Det gick jättebra! Vi fick plats på den något udda scenen! Vårt rep kom igång på rätt tid! Och konserten var en succé! Så här skrev Göran Arvestål som var på konserten:

Två extranummer! Två extranummer i Wien, i Musikverein! Det tror jag inte så många orkestrar får uppleva.

Jag var på konsert där en gång då publiken bara reste sig och gick ut, utan att över huvud taget applådera!!

Med en så kräsen publik som den i Wien, att bli inropad gång på gång och att bli ”avtvingade” två extranummer, det är något det!

Jag satt så att jag såg publikens koncentrerade lyssnande och hörde deras ljudliga bravorop under applåderna.

En dam snett framför mig gled hela tiden fram på stolen för att komma närmare orkestern,

trodde att hon skulle ramla av flera ggr, men hon var så starkt tagen av framträdandet att jag tror att hon aldrig ens blinkade under konserten.

Det var en härlig upplevelse att få vara med och se Svenska kammarorkestern ta Wien så starkt! -Göran Arvestål

Jag filmade en liten snutt också, det är väl inte den bästa filmen, men man kan nästan höra i filmen, så mobilsunkig den är, att akustiken var fantastisk!

<!–
WriteFlash('’);
//–>