Blog Image

Turnéblogg

Turnébloggen!

Här bloggar Christian från turnéer med Svenska Kammarorkestern

Onsdag 19/11

Österrike november 08 Posted on Mon, November 24, 2008 23:58:47

Tänk att en bra hotellfrukost kan göra en lagom rund kille som jag själv så lycklig! Frågan är om inte denna var den bästa sedan Tokyo. En ännu bättre start på dagen är att veta att bilen står parkerad mitt i centrum av Wien, gratis och säkert. Att sedan det tog mig en halvtimme att rulla lådor till gatan och få in dom i bilen spelade ingen roll. Allt var toppen när jag med en liten extra krok, för att få se mig omkring lite, snirklade mig ut ur staden. Att åka dom 62 milen från Wien till Bregenz är längre än att åka till många av Europas storstäder: Budapest 25 mil, Prag 32 mil.

Blog Image

På bilden har jag gjort två cirklar: den röda tangerar München, den lila Bregenz. Det är närmare till Venedig från Wien.

Det var ganska drygt på det hela taget, jag gick från hotellet vid niosnåret på morgonen och var inte incheckad och klar förrän vid 8 på kvällen. På salen fanns det även här en portvakt som gärna släppte in mig på kvällen.

Det var kanske lite dumt att lasta in själv i mörkret, men jag var trött på bilen och ville få nästa dag att bli ”billedig”. smiley Lastkajen var av den höga jag-är-gjord-för-riktiga-lastbilar-sorten. Vilket innebar att jag höll på att få en, på en låda staplad och för tung för att lyfta ner själv, vevpuka i huvudet! Och efter det som borde ha varit det oundvikliga fallet bakåt, skulle jag sannolikt blivit överkörd av en 100 kilo tung låda med en Adamspuka i. Jag antar att jag hade blivit vida berömd om jag varit den första att bli dödad av en puka från Holland! Men så billigt säljer jag mig inte för en stund på berömmelsens altare! Nä, Jag tog istället i så jag blev blå och fick till slut upp båda puklådorna uppför den stark lutande rampen och in i Konserthuset.

Efter mina apkonster på en obetydlig baksida av ett från senaste Bondfilmen känt konserthus skulle det bli skönt att ta en öl i baren på hotellet och gå och lägga sig! Ha! Här spottar Gregor (han bokar våra hotell), eller i vart fall ödet, mig och resten av orkestern rätt i ögat! Ibis hotell i Bregenz hör inte till den kedjans vare sig större eller bättre hotell tyvärr! Ibis är en lågbudgetkedja som har en massa billiga hotell stöpta i någon sorts –80/-90-tals kitschig stil. Lobbyn var stor som Sverker Gavells kontor ungefär! och fungerar som bar och rökrum för samtliga sju österrikiska gäster = går tokbort! smiley

Men då hade jag lite tur eller ”så att säja” ödet väljer att ta tillbaka sin lomma och bjuder i stället på ett brett leende.

Den väna miss Pelly smiley gör lyckosamt vacker entré i lobbyn, just som jag står och begrundar min djupa olycka, och förkunnar att restaurangbesök är av vikt! då detta är ”gamm Åkes” sista turné före pensionen! En munter kväll tar sin början, som också turligt nog tar sitt slut i rättan tid, vid pass 23.00. En trött men lycklig Christian stupar i säng i det mycket mycket väl inrökta rummet.



Tisdag 18/11

Österrike november 08 Posted on Mon, November 24, 2008 23:33:37

Blog Image

Konserthuset i Wien är gammalt och mycket vackert! Från utsidan är det kanske inte så märkvärdigt men insidan är enastående. Det första som man möter är portvakten i sceningången. En på alla sätt trevlig kille gömmer sig inne i sin portvaktskur och vill alla väl. Att han skåpsuper och kedjeröker får man förlåta med tanke på att han glatt upplåter ett rum på bottenplanet, utan trösklar hela vägen in från gatan, i två dygn! Jag kunde med andra ord lasta ur bilen dagen innan och komma dagen efter konserten och packa in! Spitzenklasse! När man sedan går en trappa upp i huset så fick orkestern ett stort fint rum att packa upp i och omklädningsrum fanns i anslutning. Ytterligare en trappa upp ligger die (das, der?) hinterbüne (bakom scenen). Det är egentligen bara två trapphus, ett på vardera sidan av podiet. Påminde lite om hur det måste ha varit hos oss innan vi byggde om. Det kändes dock inte trångt och en halvtrappa från podiet fanns solist-, dirigent- och konsertmästarloger. Podiet var helt OK, med fasta gradänger i tre långa bågar. Salen var FANTASTISK! Ett jättestort rum där publik och orkester kom varandra nära trots storleken.

Blog Image <!–
WriteFlash('’);
//–>

Fördelen med den här sortens salar är vad jag förstår att alla, orkester och publik, befinner sig i samma rum! Inte som hos oss där vi har ett väldefinierat scenrum med egen akustik, och salen med publiken som faktiskt sitter i en annan akustisk miljö. Konserten var för allt jag förstår en succé, och gissa vad! Jag var bakom scenen, såg och hörde ingenting, som vanligtsmiley. Fast det fanns förstås ett skvaller och när vi kom till applåderna på slutet så stod jag i dörren som alltidsmiley